Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af samma konstiga mosaikarbete som skåpet, rummets
inredning. Så enkel denna var, liknade hon ej en vanlig
bondstugas; den i ögonen fallande ordning och snygghet,
som rådde härinne, gjorde olikheten än större.
Den äskade drycken frambars till Drake i en blank
silfvertumlare.
– Ni är ju den mycket omtalade Ingrid? frågade
Drake, sedan han tömt den läskande drycken.
– Ja.
– Jag önskade länge lära känna en grannkvinna,
som jag aldrig sett, men om hvilken jag hört så mycket talas.
Med dessa ord satte sig Drake på en stol och kastade
sin fjäderprydda hatt på bordet.
Ingrids anletsdrag mörknade. Hon teg, och hennes
afvaktande hållning uttryckte tydligt en önskan, att samtalet
måtte varda så kort som möjligt.
– Jag har, som nämndt, ofta hört er omtalas,
fortfor herrn till Sjövik – ni har i hela nejden rykte för
att vara hvad man kallar en klok kvinna.
– Jag vet det. Jag har af mina föräldrar ärft
någon kännedom i läkekonsten och nyttjar honom efter
bästa förmåga till sjuka människors väl.
– Och ni botar många...
– Min konst sviker sällan, då ej Gud vill
annorlunda... Finnes någon sjuk på Sjövik, som ni ej vill
förtro åt de lärde doktorerna från Stockholm, eftersom
ni gör mig detta spörsmål?
– Nej. Men öfvar ni icke äfven lönliga och otillåtna
konster, såsom att skåda in i det förflutna och spå om det
tillkommande? Jag har hört sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
