Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bar vid mitt bröst. Innan ännu hans stoft hunnit kallna,
och innan jag hunnit lämna ett ställe, där, om jag kvarstannat,
jag skulle hemfallit som inhyseshjon åt en röfvare,
inträngde ni en dag i vårt hus och...
– Ha, inföll Drake, – ni kan spara er
fortsättningen. Jag minnes den där händelsen. Ni är således
samma kvinna, som var mor till den sturskaste bonde
jag någonsin mött. Min svärfar hade ålagt honom att
jämte godsets öfriga folk infinna sig vid ett björnskall;
han kom icke...
– Emedan han måste visa sin aflidne far den sista
tjänsten. Ni ville rycka honom från hans fars likkista...
– Hade han anfört detta skäl, skulle vi gillat det.
Men han svarade, att vi ej ägde någon rätt att befalla
honom, och visade mig med löjligt öfvermod på dörren.
Jag näpste honom...
– Och han...
– Tyst! inföll Drake med mörk uppsyn.
– Och han, fortfor Ingrid med stigande häftighet, – kastade er
till sina fötter...
– Och jag, inföll Drake, hvars kinder öfverdrogos
af en mörk rodnad – jag lät binda den upproriske trälen och
inspärra honom i Bruces källarhvalf...
– Ni gjorde mer, sade Ingrid, – ty ni hade ej
endast att kräfva upprättelse för en skymf, som bondens
hand tillfogat er kind, utan äfven att hämnas en djupare
förödmjukelse. Min son röjde i sitt grofva vadmal ett
ädlare blod än ni i er fina junkerdräkt: det fann hvarje
kvinna och äfven en viss... Nog af, ni lät främlingen,
som sedermera vardt er svärfar, sammankalla torpare och
frälsebönder och framdraga prygelbänken på borggården;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
