- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
24

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf Drake

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men han, som ni ville brännmärka med ett så nesligt
straff, hade flytt...

– Flytt? sade Drake med återhållen vrede. – Ni
minnes icke rätt. Er uppstudsige son hudflängdes på
grund af de särskilda privilegier, som tillkänna säteriherren
brottmålslagskipningen på hans gods.

– Jag minnes allt endast för väl... jag har i
många år rufvat öfver detta minne. Han hade flytt, men
man grep i stället för honom hans mor och inspärrade
henne i det fuktiga hvalfvet. Då återvände han frivilligt
för att hvälfva hämden från mitt hufvud på sitt. Jag
stod bredvid, då man blottade hans rygg och band
honom vid bänken, då prygelkäppen, svängd af ett bland
edra starkaste legohjon, sargade hans kött, och ni, ursinnig
af svartsjukans och hämdens andar, ropade: hårdare,
hårdare! Jag såg hans blod rinna, jag hörde och räknade
hans kväfda suckar... men ni ropade ständigt: hårdare,
hårdare! Er hämd var lysande, herre. Ni blott
sargade hans rygg, men ni krossade hans hjärta. Han var
en bruten telning, då han uppsteg från nesans läger. Hans
blick var skygg som en brottslings och djärfdes
ej möta hans mors; hans stolta panna var sänkt; hans
axlar sviktade under bördan af skam och blygsel. Han
vägrade mottaga den tröst, som jag, själf förkrossad,
sökte räcka honom, och lämnade mig med oro i sin
själ, för att aldrig mer återvända... Säg nu, herre, att
ni ej frånryckt mig min son!

– Nu, herre, tillade hon efter en stunds tystnad
med lugnare ton, – har ni gjort den bekantskap ni
önskade. Bäst hade måhända varit, att Ödet icke fört
er under mitt tak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free