Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Yrvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5.
Yrvädret.
Lagman Johan hade strax efter supéen brutit laget
och med sin fru återvändt hem. Maria och Adolf däremot
kvarstannade, till dess dansmusikens sista toner förklingat.
Det var lidet förbi midnatten, då fröken Skytte, väl
inbonad i en pälskappa, tog plats i sin släde, och Adolf,
hennes körsven, med en pisksmäll som genljöd i Sjöviks
porthvalf, satte hästen i gång.
Natten var vacker. De snöhöljde åsarne tecknade
sig i brutna linier mot den svartblå himlen, där stjärnorna
glimmade i sin fulla vinterprakt: i sydväst skred Orion
majestätiskt mot synranden, i söder skimrade getstjärnan
och Sirius, i öster Regulus och de bleka tvillingsstjärnorna,
vänskapens himmelska vartecken.
Lät man blicken sjunka mot himlaranden, möttes
han af röda ljuspunkter glest spridda bland nattens
skuggor – det var skenet från människors boningar.
Under det Adolf styrde den raske slädtrafvaren,
hängaf han sig åt den underbara njutning, som ett ungdomligt
och för naturens skönhet öppet sinne finner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
