Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Yrvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådningen af stjärnhimmelen. Nattens mörker omhöljer
jorden och alla hennes skiftande företeelser, döljer det
hvardagliga och förgängliga och låter blicken endast skönja
de oföränderliga, lugnt skridande ljusen däruppe. Då
gjuter sig en känsla af det eviga och odödliga i själen;
en känsla, som stegras genom den rådande tystnaden...
bullret af de lefvande varelsernas verksamhet har domnat;
vinden hvilar, och själfva böljan, hvars entoniga brus
hördes från bäcken eller insjöns strand under sommarnatten,
slumrar nu under isens täcke. För Adolf
var detta skådespel dess mer tilltalande, som icke långt
före hans tid vetenskapen hade lyft himlahvalfvet från
Atlas’ trötta skuldra, och låtit det försvinna i oändligheten,
samt fjärrglaset ännu gjorde stora och häpnadsväckande
upptäckter i rymden. Det var något nytt och
för tanken rusande att se skapelsens råmärken så långt
framskjutna, att jorden inom henne försvinner till ett
stoftgrand. Striden mellan matematikerna och teologerna,
hvilka senare motsade och fördömde de gjorda upptäckterna
såsom oförenliga med bibeln, fortgick ännu, och
Adolf, som med räknestiftet i hand öfvertygat sig om
riktigheten af de Keplerska lagarne, fick just genom detta
teologernas förfarande den första väckelsen att tänka på
egen hand.
Om denna forskningshåg dämpade böjelsen för de
tomma förströelser, åt hvilka en frisk och lefnadsglad
yngling gärna hängifver sig, då han första gången utbyter
ett strängt och efter urets gång indeladt hemlif mot
sammanlefnaden med sorglöse jämnårige vid universitetet,
så förtog det honom dock äfven den jämnvikt i själen,
som en orubbad öfvertygelse i människolifvets viktigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
