Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hans ansikte och fortfor därefter att skämta med
sitt sällskap, en ung flicka, som satt midt emot henne
vid bordet med armbågarne stödde mot detta och det
lockiga hufvudet hvilande i båda händerna.
Elin, ty det var hon, vände sig om, då hon hörde
dörren öppnas, och nickade utan förlägenhet åt den
inträdande; hon hade under natten hjälpt sin mor att bära
de afdånade in i stugan, hade deltagit i tillredningen af
den dryck, hvarmed deras lifsandar blifvit styrkta, och
kände ingen rädsla för människor, som i sitt hjälplösa
tillstånd så berott af hennes mor och henne själf.
– Hon är en riktig vilde, denna Elin, sade fröken
Skytte skrattande, – men vi äro redan på högst förtrolig
fot med hvarandra. Vill du tro, Adolf, att hon ärat mig
med en bjudning att komma hit ibland och hälsa på sig?
Och kan du gissa, på hvilka nöjen hon bjuder? Hon vill
visa mig, hvad hon väft och spunnit, och hon vill föra
mig ut i skogen till en bäck för att kasta stickor och
se, huru de flyta med vattnet ...
– Nå, är icke det roligt? sade Elin.
– Jag tviflar ej, att du finner mycket nöje däruti,
Elin, sade Adolf; – då jag var barn, hade jag samma
tycke som du: jag vandrade gärna i skogen och älskade
de ensliga bäckar, som sorla i hans mörker ...
– Fråga herr Adolf, om han ej vill vara ditt
sällskap! sade Maria.
– Kom båda två!
– Stackars barn, sade fröken Skytte, – du förefaller
mig som en vild blomma, som uppväxt i en öken. Har du
någonsin hört talas om Gud?
Elin såg förvånad på Maria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
