Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och har du, inföll hon till svar, – aldrig sett
Gud?
– Hon är ej vid sitt fulla förstånd, tänkte fröken
Skytte och skakade medlidsamt på hufvudet.
– Ser du honom ej, då din mor släckt ljuset i din
kammare, och du läser dina böner, just innan du somnar?
– Gud är en osynlig ande, upplyste fröken
Skytte; – det borde du veta. Men om du, liksom de flesta
allmogens barn, icke lärt att läsa, så borde ändå din mor ...
– Läsa! inföll Elin och öppnade hastigt en
bordlåda och framtog några slitna blad af grått papper, på
hvilka med suddigt tryck stod att läsa: »Den bedröfliga
historien om grefve Raymund och prinsessan Melusina.»
Hon började med klar och välljudande röst läsa ett
stycke af denna gamla saga.
– Men nu, sade hon, vill jag höra, om ni också kan
läsa detta.
Och därmed skyndade hon till en vrå af rummet och
återkom med en staf, fullristad med många slags streck
och figurer.
Fröken Skytte sköt den underlige stafven från sig
med vidskeplig fruktan; hon ihågkom i hvems hus hon
var, och det rykte, som bland folket var utspridt om
Ingrid. Den unge friherren däremot ögnade stafven med
nyfikenhet, men måste vidgå sin okunnighet om de inristade
tecknens mening.
Det var en runestaf hon förevisat, och hon började
nu förklara symbolerna. Den omstjälpte båten betydde
isläggningen, fåglarne flyttfåglarnes bortfärd, hjulet den
kortaste dagen på året o. s. v. Få voro de tecken, som
hon ej förmådde tyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
