Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En aftonkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRIBYTAREN PÅ ÖSTERSJÖN. 116
En dröm.
Se, västerhafvets vågor
i purpur gunga och i gyllne lågor
och leka med hvarandra
kring ön, där mina Ungdomsminnen vandra!
Så sväll af fröjd, mitt segel,
och sväfva dit på oceanens spegel!
De vinka mig: jag ilar dem till möte
att sjunka, barn på nytt, i deras sköte.
Hur strandens klippor blänka
i rosigt sken, och skuggorna sig sänka
att famna stilla dalar
och skrida genom palmers pelarsalar!
Hur mystiskt dunkla parker
stå drömmande bland solbeglänsta marker!
Hur djup är tystnaden, hur ljuf är friden!
Här hvilar, vällustdrucken, själfva Tiden.
Och från de gröna kullar,
från blomsterfält, där bäckens azur rullar,
från strand, där insjön hvälfver
melodisk våg och silfverdimman skälfver,
och från de mörka dungar,
där frukter svälla och lianen gungar,
gestalter vinka. Deras drag jag känner:
det är min flydda barndoms flydda vänner.
Och han, hvars bild mig gläder,
då natten vallmokransad till mig träder,
hvars minne ännu blandas
i hvar min dröm, då morgonhimmeln randas,
han är ej död! Han sluter
sig till mitt bröst, hans lockars svall sig gjuter
kring mina, och som förr hans purpurröda,
hans friska läppar emot mina glöda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
