- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
117

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En aftonkrets

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRIBYTAREN PÅ ÖSTERSJÖN. 117


själf däröfver, att hans blick så gärna dröjde hos den
unga flickan, och han började tro på en själsfrändskap
mellan sig och henne, då han iakttog sångerskans
uttrycksfulla minspel, som hos henne lät ana glödande
lidelser, liknande hans egna, om också riktade åt ett
helt annat mål. Han öfvervägde, huru lös förbindelsen
var, hvari han stod till sitt partis öfverhufvud, riksrådet
Skytte, och huru sannolikt, att denne en gång skulle
behandla honom som ett förbrukadt verktyg, om ej starkare
band sammanknöte dem.

Men han, som Maria i hemlighet ägnat sin sång, han,
hvars drag hon gaf den älskling, som i sången var död
för henne och endast besökte henne i drömmen, han var
med sina tankar fjärran; de hade på vågorna af Marias
toner sväfvat till – Elin. Lyckligt för Maria, att hon
ej kunde genomskåda hans inre! Nu varsnade hon blott
ett svärmiskt drag öfver hans panna... det var en
verkan af hennes sång, och denne tanke svalkade hennes
barm, som allt sedan det förfärliga nattäfventyret varit
tummelplatsen för vilda lidelser. Hon hade i det högtidliga
ögonblick, då hon redan sagt farväl åt lifvet, yppat
sin hemlighet, sin kärlek... men han hade endast haft
en förebråelse till svar, han hade förgätit ord, som
frampressats ur ett under dödens kalla hand ännu
kärlekslågande bröst. En kvinna, mindre stolt, mindre skön
och firad än Maria, skulle aldrig förlåtit detta; och Maria
var just i det tillstånd, då en gränslös kärlek och ett
lika gränslöst hat kämpa om öfvervikten. Men kärleken
hade hittills haft öfverhand, ty ännu glimmade en gnista
under askan af hennes utbrunna hopp.

En kort tystnad hade efter Marias sång inträdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free