Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Fånga honom, säger jag! Det är ingen vanlig
katt, den där. Gervasius Tilberiensis omtalar, att häxor,
som vid en luftridt nedföllo i Rhônefloden, förvandlade
sig till kattor och på det sättet undkommo sina förföljare.
Fånga honom...
Men länsmannen kände efter denna upplysning än
mindre lust än förut att befatta sig med kattjakt. Suenonius
grep hans käpp och måttade ett slag mot den misstänkta
skepnaden, men Karins trogna husdjur, den enda
varelse, som delade hennes ensamhet, gjorde ett hastigt
sidosprång och flydde under sängen, hvarifrån det allt
emellanåt lät höra sitt ilskna hväsande, tills det, utjagadt
från denna tillflyktsort af länsmannens käpp, gjorde ett
nytt språng tvärs öfver rummet och kilade ut genom den
på glänt stående dörren.
Efter detta lilla mellanspel ruskade och skakade man
gumman med förnyad våldsamhet, men utan annan verkan,
än att hon började tala oredigt i sömnen.
Nu hittade länsmannen på det knepet att ösa vattnet
i baljan öfver henne; han dristade dock icke göra det,
utan att därvid mumla sitt
»Jöns är mitt namn» &c.,
men denna åtgärd medförde sin åsyftade verkan. Den
gamlas ögon började vridas, pupillen visade sig under
ögonlocket, och nu stirrade hon på de båda männen
med en medvetslös, spöklik blick.
– Är jag hemma? mumlade hon och förde handen
till sitt gråsprängda hufvud.
– Du har redan länge varit hemma efter din
afgrundsresa, fördömda häxa, röt Suenonius med en röst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
