Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som väckte gumman till full sans och kom hennes
skrumpna lemmar att skälfva.
– Har ni sett mig komma? Jag är förlorad,
utbrast hon med hjärtslitande stämma.
– Ja, det tjänar till intet att neka. Du kommer
rakt från Blåkulla, du Beelzebubs utkorade.
– Hvem är ni? sade Karin, i det hon satte sig upp
och stirrade på männen; – det är prästen... länsmannen...
aj, jag är förlorad, säger jag! Nåd, käre herrar!
Säg ingenting för folket! De skulle döda mig, de skulle
bränna mig lefvande... Om I hafven hjärta för en gammal,
olycklig, eländig...
– Du vidgår således, att du varit i Blåkulla?
– Hvad skall jag göra? Men om I hysen förbarmande
med den gamla, olyckliga Karin, så skall Gud...
– Gud! Vågar du nämna hans namn, du utskott?
röt prästen.
– Angif mig icke! Gör mig icke olycklig! bad den
gamla med skallrande tänder och kröp bönfallande till
prästens fötter.
– Förbannelse öfver dig, du hedning, du prästinna
hos de Efesiers Diana! Du skall först stekas i jordisk
eld och sedan i de eviga svafvelsjöarne. Du har ingen
misskund att vänta. Släpp mina fötter, eländiga, eller
jag sparkar dig undan!
– Käre bror, hafva vi icke nu hört och sett nog
för full bevisning? vågade länsmannen hemställa.
– Vi hafva sett nog. Låt oss lämna detta ställe,
för att slippa höra hennes tandagnisslan. Ur vägen, häxa!
– Ha, nu minnes jag, skrek gumman och pekade
på Askelin, – skall icke du hysa medlidande med mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
