Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå, det var bra svaradt, om du också ljög litet i
början. Men sade fröken något mera?
– Jo, hon yttrade några ord, som jag aldrig glömmer.
Om du älskar Petrus och han dig, sade hon, så
lek aldrig med hans hjärta, Johanna, ty det är grymt och
kan göra både honom och dig olyckliga.
– Ack, sade hon det? inföll Petrus andäktigt. – Ack,
den goda fröken! Gud välsigne henne! Hon är visst
icke galen; tvärtom: aldrig har det gifvits en förståndigare
människa. Men säg mig nu till sist: hvad är det, som
vållar hennes svåra sorg? Du vet det nog.
– Hvad du är nyfiken! Det är ju en sak, som icke
kommer dig vid. Jag har sagt så mycket, som du får
veta. Gå nu! Senare i kväll träffas vi igen, och då skall
du noga underrätta mig om allt hvad du sett och hört. Nu
går du bort till Ingrids stuga och lyssnar utanför fönstret;
om du då hör friherrens röst, skall du titta in och
försöka utspana hvad de hafva för händer där inne. Men
glöm icke att läsa dina böner, då du kommer nära stugan! Det
är alldeles nödvändigt, Petrus.
– Det behöfver du icke påminna mig om... Men,
tillade Petrus betänksamt, – passar det sig för en karl
att gå sådana ärenden? Är det icke att lura och speja,
det där?
– Än sedan?
– Nej, jag vill icke vara spejare, jag vill icke lura
på annat folks görande och låtande; så vidt jag vet, har
sådant alltid varit skamligt.
– Hvad du är dum! sade Johanna. – Då kungen
är ute i krig mot landets ovänner, väljer han icke då
sina modigaste och fintligaste soldater till att gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
