Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vi hafva sett Arnold ... han lefver ... låt oss
genast uppsöka honom!
– Arnold? Yrar du, flicka? Hvarifrån har du fått
dessa tankar? ...
– Nej, du såg honom, jag vet icke huru, då du
satt där inne med lykta ögon ... du hörde hofslagen
af hans häst ... du ropade till mig att föra dig hit
ut ... då vi kommo hit, såg jag en ryttare på vägen,
och du sträckte dina armar mot honom och kallade
honom din son ... Minnes du icke detta?
– Jag minnes intet af hvad du säger ...
Allsmäktige! Bevara mitt förstånd! ... Elin, det var
endast en dröm. Du har märkt, att jag på senare tider
börjat gå och tala i sömnen ... Bry dig icke därom!
Tala icke därom för någon människa, ty det kunde hårdt
misstydas! Det kommer sig af min själs elände. Det har
gått mig såsom David: mitt hjärta bäfvar, min kraft
hafver mig förlåtit, och min ögons ljus äro icke när
mig ... Stöd mig, barn! Jag känner mig matt, och mina
knän svikta.
Elin förde sin mor tillbaka in i kammaren och lät henne
intaga sin plats i länstolen, sedan hon flyttat den närmare
brasan.
– Ack, sade flickan, – det var då icke sanning ... det
var icke Arnold, som jag nyss trodde?
– Arnold är hos Gud. Vore han ännu kvar i denna jämmerdal,
skulle han längesedan uppsökt sin mor.
– Jag drömmer dock hvarje natt, att jag ser honom, sådan
som du beskrifvit honom för mig, och att han kommer för
att hjälpa oss.
– Så drömmer äfven jag, Elin. Men drömmar äro
strömmar. Gud skickar oss dem, för att i sömnen lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
