Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
miskundade sig öfver dem och, i stället för förbannelse,
bragte dem kärlek och medlidande.
– Det är Adolf, sade Elin hastigt.
– Det är han. Gud välsigne honom! hviskade Ingrid.
Dörren öppnades, och unge Skytte inträdde. Elin gick
emot honom och kysste hans hand.
– O, välkommen, gode herr Adolf! sade hon med en
blick af den innerligaste tacksamhet, och hennes anlete
öfvergöts för första gången, sedan de sist råkats, af
ett glädjeskimmer. Ingrid steg upp och räckte ynglingen
handen.
– Ni öfverger oss icke, sade hon. – Jag kan ej säga er,
hvad mitt hjärta känner vid er hulda åsyn. Ni är en
stjärna, som Herren tändt i våra själars natt.
– Ni synes mig sjuk, Ingrid ... ni åldras märkbart mellan
hvarje gång jag ser er. Och du Elin, hvad du är blek och
tärd, arma barn.
– Vår dag är lång, herre: timmarne skrida som år, sade
Ingrid. – Men sätt er ned, ni, mina ögons tröst! Sitt här
bredvid mig och säg ... säg mig edra nyheter! Er panna är
mörk, ni har ett dystert budskap ... men vi hafva länge
väntat det värsta: vi äro redo. Tala ut!
– Nej, mitt budskap är icke dystert, men det är viktigt,
och jag känner ingen håg att hvila, innan jag talat.
Ingrid, ni skall lämna denna nejd, ni skall med
er dotter fly undan den fruktan, som tynger er mot jorden,
den fara, som verkligen hotar er ...
– Hvart skall jag fly? – Säg mig blott hvart? Säg mig en
ort, som är fridlyst för de mäktiges vrede?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
