Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samvetsgrant, och de mörka slagskuggor, som kastades
öfver taflan, flöto från hans uppfattning af saken.
– Det är rysligt att tänka därpå ... det söndersliter mitt
hjärta ... och det måste krossa ert, nådige
herre, så ändade hans berättelse; – men er sons mun
var full af hädelse mot vår heliga lära; ingen af mörkrets
ande ingifven filosof har vågat yttra sådana smädelser ... En småsak mot detta och hvarpå jag lägger jämförelsevis ringa vikt var, att han hotade mörda mig, om genom
mitt vållande ett enda hår krökes på de bägge kvinnornas hufvud. Så föllo hans ord. Jag är också redo att
offra mitt lif för Herrens sak ... Må er son taga det!
– Jag är en olycklig far ... dessa voro de ord,
som under prästens berättelse undföllo lagman Johan.
Gubben hade sjunkit tillsammans i en länstol, och hans
ögon nästan dolts under valkarne af hans sammandragna
ögonbryn.
Men när Suenonius ändtligen tystnade, steg herr Johan upp, rätade sig och sade med fast röst:
– Måttet är rågadt: under mitt tak får denne usling icke längre vara.
– Håll, nådige herre; – gör ingenting förhastadt! Vi må betänka, att om herr Adolf än genom syndiga studier lämpat sin själs jordmån för afgrundens utsäde, så är han dock att betrakta som ett offer för ond list och
försåtliga anslag, som äfven den bäste kan falla för. Jag
anar hela sammanhanget. Vill ni höra, huru jag uppfattat det, nådige herre?
– Tala, redlige vän! Ni inser väl själf, huru ångestfullt jag söker skäl att tillbakahålla förbannelsen öfver mitt eget kött och blod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
