Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min son, att det icke blott var din mors, utan äfven ditt
uppsåt att draga hans hjärta till dig?
– Ja, svarade Elin, – jag håller mycket, mycket af honom.
Och i sin enfald vågade hon nu åter fästa sin blick
på lagmannen, i hopp att denna bekännelse skulle tala
till hennes förmån hos Adolfs fader.
– Hvilken fräckhet! Hvilken skamlöshet! mumlade Suenonius.
Nu följde åter en mängd andra frågor, af hvilka
Elin icke uppfattade det ringaste. Hon hörde oredigt om
hvarandra orden trolldryck, gift, motgift; hon förnam
otydligt, att den röst, som ljöd i hennes öron, vardt skarpare och allt mer hotande; hon kände sig nära att digna
och fattade nästan omedvetet om karmen till en stol för
att ej sjunka till golfvet.
Lagman Johan hade hitintills af faderlig omtanke lagt
band på sin häftighet; sedan Elin, sig själf ovetande, bekänt alla de förbrytelser man påbördade henne och hennes mor och däribland äfven, att hon vunnit den unge friherrens kärlek genom en af Ingrid tillredd trolldryck, hade
lagmannen först med lockelser, sedan med hotelser sökt
förmå henne uppge, af hvilka medel denna trolldryck var
sammansatt, och genom hvilka dess verkningar kunde
häfvas; men då Elin ej svarade annat än sina mekaniska
ja eller nej, tröt honom tålamodet; han vände sig till pastorn och sade:
– Antingen är den unga kvinnan rubbad till sitt
förstånd, eller är hon en mer förhärdad varelse än någon
af de skurkar, öfver hvilka jag hitintills suttit till doms.
Af skrämsel kan ej hennes uppförande förklaras, ty jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
