- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
212

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har talat i milda ordalag, jag har användt lockelser och
till och med lofvat, att hon med en sanningsenlig bekännelse kan köpa sitt lifs räddning.

– Nådige herre, sade Suenonius, – hon är dotter
af en elak, bakslug och ovanligt skarpsinnig kvinna. Äpplet faller icke långt från trädet. Säkerligen har denna
moder lärt henne, huru hon skall uppföra sig under en
ransakning om deras onda gärningar. Måhända binder äfven djäfvulen hennes tunga. Det återstår oss nu endast
att använda det sista medlet för att framtvinga sanningen
ur en mun, hvarur hitintills endast lögnens slingrande
ormar krälat.

Lagmannen ringde och befallde den inträdande länsmannen hämta upp gårdsfogden.

Under de få ögonblick, som förflöto, innan denne hann
inställa sig, gick lagmannen med häftiga steg öfver golfvet,
och pastor Suenonius höll till Elin ett tal, hvaraf hon
blott förstod, att pastorn, som vanligt, var mycket vred.
Men då hon hörde, att Guds namn förekom i detsamma,
sammanknäppte hon sina händer.

Så snart gårdsfogden kommit, öppnade lagmannen en
mindre, till bokrummet förande dörr.

Midt på golfvet af denna mörka kammare, som hyste
några hundra band juridiska och teologiska skrifter, var
ställd en prygelbänk, ett den tiden på alla adliga gods
befintligt och mångenstädes flitigt användt inventarium.
Gårdsfogden, som stannat vid dörren, vridande sin ludna
mössa mellan händerna, kastade först en blick på prygelbänken, därefter på Elin och uppfattade genast det ärende,
för hvilket han blifvit uppkallad.

Nu hördes ett samtal från förmaket. Den ena rösten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free