Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Händelserna utveckla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gingo till hvila. Drake hörde följande ord, sjungna af
åldriga och späda röster:
Se, dagen är all, dess däjliga sken
Har slocknat, och skuggorna falla.
Den siste skall komma; om snar eller sen,
Så väntar dock döden oss alla.
O, må vi beställa i tid om vårt hus,
Förrn dödsklockan öfver oss skallar,
Och Herren till domen oss kallar.
Trygg hvilar enhvar, som bygger sin tro
I lifvet och döden på Herran;
Men brottslingen finner i natten ej ro,
Han söke den när eller fjärran.
Ty samvetet vakar; han räds för sin Gud,
Han bäfvar för stunden den sista,
Då hjärtat i döden skall brista.
– Bah! mumlade Drake och satte sin häst i gång.
– Samvetet! Det är en plågoande, som skapats af
människans högmod, då hon inbillar sig vara fri i sitt
handlingssätt och tillräknelig för sina gärningar ... Döden!
Jag fruktar honom ej ... om han blott icke afbryter min
bana, innan hon nått sitt mål ... Då alla mina
förhoppningar äro uppfyllda, eller alla korsade och intet mer
återstår att lefva för, då må jag dö ... Men om jag skulle
dö denna natt? Bort med denna tanke! Mitt öde skall
uppfyllas.
Dessa tankar återförde honom till hans vanliga
betraktelser, under det han styrde sin häst mot hemmet.
Hunnen ett stycke från kojan, mötte honom tvenne
vandrare. Då de kommit närmare, fann han, att de voro
kvinnor, väl höljda i sina dukar mot regnet och blåsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
