Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Händelserna utveckla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De stannade, liksom af fruktan för hästen, och tycktes
vilja vika in i skogen vid sidan af vägen.
– Gån lugnt förbi, sade Drake; – vägen är
tillräckligt bred.
– Det är herr Gustaf Drake, hviskade den ena till
den andra.
Drake ämnade rida förbi, men då han ej fick den
vanliga hälsningen Guds fred, som vandrare brukade
inbördes och till mötande herremän, stannade han och frågade:
– Hvilka ären I?
– Vi äro från Signildsborg, svarade Johannas röst.
– Ha, sade Drake, i det han närmare mönstrade
den ena kvinnans dräkt, – om jag ej misstager mig, har
jag det oväntade nöjet att möta en dam af stånd. God
afton, fröken Skytte! Hvad ger mig förmånen af detta
möte? Vädret är icke lockande till lustfärd.
– Och likväl finner jag er själf ute, herr Gustaf
Drake, sade fröken Maria, ty det var hon.
– En man som jag kan hafva förrättningar, som
nödga honom trotsa storm och oväder. Men för att säga
sanningen: jag har i afton ridit ut för förströelses skull.
Jag älskar sådan väderlek som denna.
– Nåväl, skulle ni finna det besynnerligt, att jag
har samma smak som ni?
– Ja, det må jag veta, som får slita ondt för det,
tänkte Johanna.
– Det var i sanning öfverraskande att höra. En
ung dam plägar älska lugn, solsken, blommor ... hvad vet
jag allt? Men storm och regn och mörker, min fröken ...
Måhända samklinga vi i mycket annat, om vi en gång
få tillfälle att närmare utbyta våra känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
