Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Principia med de där orden du vet om sin underkastelse
under »katolska kyrkans myndighet» och »de klokares
omdömen»? Du vill frälsa ett par människolif. Godt och
väl. Men är det så mycket värre, att några kvinnor
brännas å båle af den gudfruktiga dumheten, än att tusentals
män slaktas på valplatsen af den ogudaktiga ärelystnaden?
Det senare får du låta ha sin gång; det förra
må du också finna dig i. Du har icke vuxit, du, som
jag på solsidan af det Skytteska stamträdet; men därför
är det väl icke nödvändigt, att du skall vara en sådan
tjurskalle, som vill med pannan mota tidens framrullande
afgudavagn. Du gör din sak en bättre tjänst, om du ställer
dig bland åskådarne och låter dem höra litet gyckel med
afguden. Du saknar ännu lefnadsklokhet, min vän.
– Och jag hoppas, att jag aldrig skall förvärfva
henne, om det ej kan ske utan med offer af det bästa i
människonaturen. Nej, min farbror, edra förhoppningar
skola aldrig uppfyllas: jag skall aldrig urarta till en kall,
räknande, feg och krypande usling utan heder och grundsatser ...
– Så, så... redan i eld och låga! mumlade riksrådet
Bengt; – där ha vi de fruktade utropen! ... Men
säg mig då, min gosse, hvad vill du vara?
– Hvad jag är: en hederlig man.
– Godt, godt. Men vet du, hvad som väntar en
hederlig man, om han uppträder mot tidens flärd och fördomar?
– Menar ni martyrkronan?
– Narrkåpan!
– Jag har hört nog, sade Adolf och tog sin hatt; – och
som jag ännu ej förvärfvat tillräcklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
