Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsklokhet för att tillbakahålla ett ogynnsamt omdöme mot hvem
det vara må, som förtjänt det, så måste jag säga er, att
edra lefnadsåsikter förekomma mig föraktliga.
– Aj, där sökte du måtta en puff åt mitt samvete
och ett dråpslag åt mitt goda lynne, sade riksrådet Bengt. – Men
det lyckades dig icke, min gosse.
Och herr Bengt började deklamera ur Horatius:
Lenit albescens animos capillus[1] &c.
– Farväl, galenpanna! ropade han till den bortgående
ynglingen. – Jag väntar icke, att du skall komma
och bedja mig om förlåtelse, förrän jag gjort dig till en
man i staten.
Men Adolf lämnade sin farbrors hus med den föresats
att aldrig mer sätta sin fot därinom.
Herr Bengts förutsägelse, att Adolfs äfventyr snart
skulle vara kändt i hufvudstaden, fann denne sannad
redan följande dag, då han, i hopp att få se Elin, åter
infann sig på borggården. Han hade knappt visat sig i
slottsporten, förrän han emottogs af en skrattsalva från
en mängd unga herrar, som samlats där och nu alla,
under fortsatt skämt, riktade sina ögon på honom.
– Han kom verkligen: jag har vunnit mitt vad, ropade en.
– Mina herrar, inföll en annan, – vi måste se
häxan för att öfvertyga oss, att en trolldryck kan verka,
utan att understödjas af ett par vackra ögon.
– Det märkvärdiga är, att hon lär vara en gammal
käring, ful som satans farmor, försäkrade en tredje.
– Jag ville se ett ömt uppträde mellan dem, utbrast
en fjärde, hvars ord hälsades af en ny skrattsalva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
