Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unge Skytte kunde ej tygla sin vrede, helst han
i den muntra flocken såg flere honom alldeles okända personer,
hos hvilka ett dylikt skämt ej kunde ursäktas af
den frihet, som får råda mellan närmare vänner. Han
gick fram och äskade i häftiga ordalag en förklaring.
– Hvad vill ni oss? genmälde den äldste i hopen. – Ämnar
ni förbjuda oss att skratta? Det vore väl fan!
Nej, unge man, lyd mitt råd och drag åt h–e!
Den, som talade så, var öfversten Steinberg, drottning
Kristinas forne gunstling, allmänt känd för råhet och
trätlystnad.
– Ni talar föga värdigt en riddersman, och såsom
ni talar, skall ni ock handfaras, utbrast Adolf Skytte,
rodnande af harm, och slog öfversten öfver munnen med
sitt värjfäste.
Detta väckte allmän uppståndelse. Steinberg ville
genast draga blankt, men hindrades därifrån af några i
hopen.
– En förbrytelse mot den kungliga borgfriden! ropade en.
– Ut, ut! ropade andra – här få inga klingor
dragas. Saken måste uppgöras på annat ställe!
Steinberg rasade, men man tog honom under armarne,
och hopen lämnade borggården, utan att uppträdet
iakttagits af andra än de vaktgörande soldaterna och ett
par fångknektar.
Hela skaran begaf sig, liksom på tyst öfverenskommelse,
öfver Norrbro till en öppen trädgård bakom Björenclouska
palatset.
Trädgårdsportarne stängdes.
– Mina herrar, sade därefter en ung grefve Horn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
