- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
284

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hållas från att anklaga mig för domstol som trollkarl. En
annan gång råkade jag värre ut efter ett dylikt skämt.
Jag hade en ämbetsbroder Virginius, professor i juridiken,
en beskedlig karl, som jag tillät mig åtskilliga små upptåg
med. Virginius hade fått i sitt hufvud, att jag ägde
en spiritus, och anmodade mig enträget att få se honom.
Då han oupphörligt förföljde mig med denna önskan, beslöt
jag spela honom ett spratt. »Du skall få se honom,»
sade jag, »om du kommer till mig i afton; men du måste
aflägga högtidlig tysthetsed.» Eden aflades, och jag hade
allt redo, då mannen kom. Jag hade lagt en viss liten
insekt under mitt förstoringsglas, och utgaf den för min
spiritus. Då Virginius såg det sexfotade, kraflande vidundret,
bleknade han och drog sig häpen tillbaka. Inom
två dagar visste hela Dorpt, att Virginius sett min föregifne
spiritus; trots sitt tysthetslöfte hade stackaren skvallrat
om hvad han sett eller trott sig se, för sin hustru,
under hvars toffel han stod, och frun i sin ordning omtalat
det för sina skvallersystrar. Följden vardt, att jag
stämdes inför en nämnd af teologer och jurister, och jag
måste bekväma mig till icke blott att visa, huru allt tillgått,
utan äfven afgifva en ny trosbekännelse för att ådagalägga
min renlärighet.

– Och ni kunde aflägga denna bekännelse med godt samvete? inföll Adolf.

– Ja, svarade Stiernhielm allvarligt, – jag är god
lutheran; jag skulle annars icke gjort det.

Så fortgick samtalet, skiftande mellan skämt och
allvar, tills midnatten nalkades. Då bröt Stiernhielm upp,
och den lilla aftonkretsen upplöstes. Adolf emottog med
glädje de bägge herrarnes inbjudning att hädanefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free