Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fasa eller af jubel – det var svårt att urskilja
hvilketdera – från de olyckliga kvinnor, som voro där för
att undergå tortyren, och nu, med den andre prästen och
de gamle som vittnen närvarande nämndemännen,
skockade sig intill sakristians väggar. Det svindlade för hans
hufvud, det mörknade för hans blick. Han svängde
värjan. Klingan återspeglade stockeldens röda lågor, och de
tre angriparne ryggade tillbaka.
Suenonius stod ett ögonblick villrådig; därefter ilade
han till spiseln, fattade en af de lågande bränderna och ropade:
– Det står skrifvet: jag skall förgöra dig med eld ...
Men då han höjde detta fruktansvärda vapen, måttade Adolf
en stöt mot honom och sänkte sin klingas udd i hans bröst.
Suenonius föll till golfvet och med honom det flammande svärd,
hvarmed han väpnats af raseriet. Lågorna
fattade i kläderna på den torterade, i dödsdvala försjunkna kvinnan.
Sakristian fylldes af rök ...
En obeskriflig förvirring uppstod i det trånga rummet. Somliga
skyndade fram till Suenonius, hvars blod
färgade golfvet, andra sökte släcka elden och rädda den
olyckliga gumman ... de åt tortyren utsedda offren rusade
blindt på dörren, drifna mer af skrämseln än af
hoppet att undkomma.
Adolf, som ännu stod på samma fläck, orörlig, med
värjan i hand och omfattad af Elins armar, kände härunder
någon gripa om sin arm. Det var Ingrid ...
– Fort härifrån! Rädda er! sade hon.
I detta ögoblick hördes utifrån slammer af sablar
och sporrar mot kapellets stengolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
