Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de små gallrade fönstergluggarne, det usla bohaget ...
han inandades fängelsedoften så tungt, som om den varit
nära att kväfva honom.
– På detta ställe hafva de försmäktat! Här hafva
de afvaktat döden! sade han till sig själf.
– Hvar är mynher Vanloo? Jag tyckte mig se
honom gå hit in i korridoren, hördes en röst utanför.
– Er herre är där inne i häxornas fängelse, svarade
en annan.
– Aha! mumlade den, som gjort frågan.
Samme man, som stått vid dörren till Vanloos
ekipage, då Ingrid och Elin funnit en tillflykt där, inträdde.
– Nådige herre, sade han, – jag har sökt er för att...
– Hvad vill du?
– Mynher, hviskade betjänten, – hvad jag vill säga
bör endast höras af er.
– Vi äro utan vittnen, sade Vanloo, i det han såg
fångknekten aflägsna sig för att deltaga i de ännu
pågående efterspaningarna.
Betjänten omtalade nu, att tvenne kvinnliga fångar,
ledsagade af en prästman, under tumultet dolt sig i
Vanloos vagn, och att han, betjänten, på prästmannens
försäkran, att flyktingarna voro personer, hvilkas räddning
låge hans herre om hjärtat, hade gifvit efter för dennes
böner och låtit köra dem till mynher Vanloos bostad, där
de alla tre afvaktade hans hemkomst.
Denna berättelse aflades i tveksam ton, ty betjänten
var osäker, om hans herre skulle gilla eller klandra hvad
som skett. Hans tvekan ökades, då han iakttog den
spända uppmärksamhet, med hvilken Vanloo lyssnade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
