Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ord. Men han hade knappt talat ut, förrän Vanloo
med glädjestrålande ögon utbrast:
– Guds skickelse! Lofvad vare Han och Hans
vägar! ... Min vän, jag står till dig i en evig skuld! Du
skall snart få veta, hvad du gjort för mig ...
Han omfamnade den öfverraskade mannen och ilade
ut. – – –
*
– Hvar äro de? frågade han ögonblickligt den
tjänare, som vid hans häftiga ringning öppnat dörren till
hans hus.
– Herre, menar ni prästen och de båda kvinnorna, som...
Vanloo lyssnade ej till hans svar; han ilade uppför
trappan till sina rum. En betjänt skyndade att underrätta
Erik om hans ankomst. I förmaket mötte honom denne
och emottog honom med ett uttryck af högtidlig glädje
och djup rörelse i hela sitt väsen.
– Jag vet allt, ropade Vanloo och tryckte Erik till
sitt bröst.
– Ni har emottagit mitt bref, stammade Erik, –
men vet ni äfven...
– Allt, min bäste vän. Följ mig till dem! Men,
tillade han häftigt, – äro de beredda på det möte, som
förestår?
– De vänta er, svarade Erik, i det han fattade
Vanloos hand och förde honom mot dörren till ett rum
där innanför.
Men i detta ögonblick flög denna dörr upp ... Ingrid
och Elin visade sig på tröskeln. Ingrid hade hört sin
sons röst, modersinstinkten hade, i trots af femton
förflutna år, igenkänt den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0423.html
