Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och säg honom, att om han icke lyder kallelsen,
så komma de snart och hämta honom med våld.
– Vinet har förvirrat din hjärna. Upp och slå två,
tre, fyra, fem pytsar öfver ditt tokiga hufvud! Gif sedan
dina ordres, och jag skall lyda dem!
– Det var sant! jag höll på att glömma ...
fortfor Ruys, i det han framtog en nyckel ur en ficka på sitt
bälte och lämnade den till Felix. – Hör du, ofjädrade
stormfågel, i det där skåpet ligga några börsar och
dukatrullar. Du skall dela dom lika mellan mina gamla
kamrater Parker och Sullivan. Jag litar på din redlighet.
– Uppskjut din frikostighet, tills du blir nykter!
Annars ångrar du den måhända.
– Nej, när man anträder en ny resa, bryr man sig
ej om sådana småsaker. Jag går nu upp på däck och
låter herrarne fortsätta leken, så länge den kan räcka.
Ruys lämnade kajutan.
– Den gamle mannen är olycklig i sin själs
innersta, sade Skytte, när Ruys gått. – Han tyckes ha något
på sitt samvete ...
– Han är rusig, svarade Felix kort.
– Och ni... äfven ni, Ligelius, döljer under ert
glada skämt en afgrund af förtviflan. Vi äro olycklige,
båda, men ni mer än jag. Låt oss klinga för en bättre
framtid, för ett lif af bragder och en ädel död!
– En skål för människosläktets förintning! För
världsbranden! För jordens grusande i atomer! ropade
Ligelius och stötte sin bägare mot Skyttes.
– Jag känner en dragningskraft till er, Ligelius,
fortfor Skytte. – Edra första missöden äro mig bekanta.
Ni är föga äldre än jag, ni är en bildad man, och våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
