- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
461

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öden skola måhända länge vara gemensamma. Räck mig
därför er hand till vänskap!

– Till kamratlighet, till bistånd i faror, svarade
Ligelius och tryckte hans hand; – men till vänskap, nej!
Förvånas icke! Jag skall förklara mig. Ni anser mig
olycklig. Ja väl, men hvem bland mänsklighetens myriader
kan tala sanning och säga: jag är lycklig? Tillvara och
olycka äro i längden detsamma. Få äro de ögonblick,
hvilkas fröjd ej blandas med bittra minnen eller fruktan
för framtiden, och sådana ögonblick äro öfverretningens,
icke det friska tillståndets. Jag kan ej beklaga mig, ty
jag har njutit mer än de fleste. Jag har hört en blyg,
oskuldsfull flicka stamma, att hon älskade mig ... var det
ej ett ögonblick af sällhet? – och jag har haft en vän
... Det var bland buckaniererna på San Domingo. Midt
bland desse vilde sällar fann jag ett barn – en gosse
med en flickas blida drag och en hjältes hjärta. Då han
enligt våra lagar skulle välja en fosterbroder, valde han
mig. Han föll vid min sida i en strid med spanjorerna.
Ha, i sanning en präktig gosse med sina djärfva, strålande
ögon och sitt läderkyller, färgadt i buffelblod! En gosse,
som aldrig ljugit, aldrig hycklat, aldrig känt rädsla; som
hungrande gaf sitt bröd till dem, som voro hungrigare
än han; som alltid hade handen lyft till slag mot de
öfvermodlige och hjärtlöse; som icke tålde att se ett djur
misshandladt, men log åt egna plågor och dog med ett skämt
på läpparne! O att dö som han – ung, glad, obefläckad
af den syndiga världen, efter ett pojklif af sagor,
äfventyr, lekar och drömmar!

Ligelius kastade sig på sin säng och dolde ansiktet
i händerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free