Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svepte sig i en kappa och lämnade för alltid sina fäders
gård.
Allt var i denna stund tyst i den ensliga borgen.
Endast den gamle portvaktaren var vaken: gikt och andra
krämpor hindrade honom att njuta sömnens vederkvickelse.
Då hästens steg genljödo i porthvalfvet, öppnade han
dörren till sin lilla kammare och trädde ut med en lampa
i ena handen och nyckelknippan i den andra.
Han lyste på ryttarens ansikte och sade:
– Åh, nådig herre, är det verkligen ni?
– Hvartill denna fråga?
– Er varsel har ofta gäckat mig under de sista
nätterna, herre. Jag har hört slag på porten, och då jag
öppnat, har jag tyckt mig se er rida in men om
morgonen fanns ni icke i borgen.
– Du är gammal, skumögd och vidskeplig. Däraf
komma sådana syner. Farväl, gubbe! Din herre skall
hädanefter icke störa din nattfrid.
– Min nattfrid är så ringa, men då jag var så ung
som ni, sof jag godt, helst sådana nätter som denna.
– Du får snart sofva länge nog i grafven. Farväl,
gamle trotjänare!
Sjöviks port stängdes för sista gången bakom dess
siste herre af Drakesläkten.
Drake red bort mot Signildshorg, i början i sakta
mak, därefter raskare, ty han kände en vindfläkt genom
regnet, och tänkte på Algernon Sidney, hvars segel den
kanske redan fyllde.
Under vägen stannade han vid det ofvan nämnda
torpet, hämtade den af Petrus där i ett öppet lider
kvarlämnade hästen och fortsatte, förande denne vid tygeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
