- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
468

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själar, som båda förtvifla. De söka hvarandra för att
hvar med den andra fylla sin tomhet ...

– Ja, sade Maria, – min själ söker din, och kan
jag någonsin älska en annan, så är det du, ty du är en
man efter mitt sinne. Drake, jag har i denna natts
ensliga stunder kväft mitt hjärtas röst och öfverlagt, vägt med
förståndets vikter, såsom ockraren väger och öfverlägger
om vinst och förlust. Jag har sagt mig, att om jag
stannar här, så är det för att förtvina bland hvardagliga
människor, under långsamt skridande dagar, som likna den
ene den andre och i sin enformighet ej kunna bringa mig
att glömma mig själf. Om jag följer dig...

– Då skall du under strider och stormar glömma
dig själf och vakna, för att älska den ende, som är värdig
din kärlek, som är så viss om ditt hjärta, att han
föraktar att fråga dig, hvem hans medtäflare är. Nu
känner jag dig åter, Maria, sköna flicka, korsarens djärfva
brud! ... Hästarne vänta där ute ... och Scylla väntar
att få utbreda sina segel för nattens vind ... Vi skola
icke förlora ett ögonblick ...

Drake fattade Marias hand. De skyndade ut. Han
kastade sin kappa öfver henne, satte sin bredskyggiga hatt
på hennes hufvud för att skydda henne mot regnet, förde
henne öfver borggården, lyfte henne upp i sadeln ... och
de sprängde bort vid hvarandras sida.

Först när de hunnit förbi Sjöviks herregårdsbyggnad,
och skogen, genom hvilken vägen förde till egendomens
hamn, låg framför dem, saktade Maria sin hästs lopp.
Hon drog ett djupt andetag: hennes minnens nejd låg nu
bakom henne, det mörka okända framför henne. Det
började uppstå tankar i hennes själ, för hvilka hon själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free