Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyss för att vinna en drottnings krona åt dina lockar.
Striden är förlorad: jag är fridlös; med hvarje vindfläkt,
som förer regnskuren mot detta fönster, nalkas mina
förföljare. Kom! Ingen tvekan, flicka! Jag känner dig: du
är min tvillingsjäl, och om din kvinnliga instinkt för ett
ögonblick besegrat din kraftfulle ande, så lyder jag blott
din inre vilja, då jag nu svär, att jag är känslolös för din
fruktan, att jag är döf för dina böner, att du skall följa
mig, om jag ock med våld skall föra dig härifrån.
Gustaf Drake fattade om Marias midja och ville lyfta
henne upp i sin famn.
Hon slet sig lös.
– Hör mig, sade hon, då Drake åter närmade sig
henne, – hör mig och...
– Maria, dina ord äro fåfänga. Jag känner dig,
jag har blickat i din själs innersta. Du älskar mig ...
– Nej, utbrast Maria med strålande ögon, – jag
älskar dig icke ...
– Du ljuger. Du älskar mig, du vill följa mig, du
har beredt dig på denna stund. Hvarför finner jag dig
annars här, klädd, vakande, väntande? Mellan dig och
mig höfves ingen förställning. Vi äro skapade att
sammanflöda såsom regndropparne därute ...
– Låt mig tala! Jag skall följa dig ... jag har
vakat och väntat för att följa dig ...
– Ha! utbrast Drake, slöt henne i sina armar och
tryckte en glödande kyss på hennes läppar.
– Ja, fortfor Maria, – jag skall följa dig, icke af
kärlek, utan af förtviflan ...
– Af förtviflan? Nåväl, förtviflan är en stark länk,
en väldig boja, ett mäktigt föreningsband mellan tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
