Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Daggdropparne glänste i hans mustascher, hans blick flög
allt emellanåt spejande öfver synranden.
– Vi hafva förlorat tid, sade Felix till Skytte.
Då synranden klarnar få vi sannolikt se någonting där.
Han pekade mot en punkt på Scyllas lälåring.
Denna förmodan sannades. Allt eftersom töckenranden
i norr upplöste sig, framträdde tydligare ur densamma
linierna af ett segel.
– Det håller samma kurs med oss, kapten, anmärkte
Parker.
– Algernon Sidney! sade Drake till sig själf. Han
befallde genast att brassa dikt bidevind. Sedan denna
manöver blifvit verkställd, stod han länge akterut bredvid
rorgängaren med blicken än riktad på seglet i norr, än
på flöjeln och förmärsseglets lik i lovart.
– Kapten, sade Felix, i det han gick fram till
honom, – det anar mig, att vi få slåss ...
– Tror ni det? afbröt honom Drake kort.
– Ja, så vidt det där är Algernon Sidney ...
– Vi få se ... Hvad vill ni för öfrigt?
– Jag vill blott säga, att besättningen är vid
trumpet och nedslaget lynne. Själfve gamle Parker och gamle
Sullivan, mellan hvilka jag nyss delade vår i allo
aktningsvärde, hädangångne vän Ruys’ kvarlåtenskap enligt den
aflidnes muntliga ...
Drake gjorde ett tecken af otålighet. Ligelius, som
uppfattade det, lämnade honom och gick, hvisslande en
glad visstump, fram till Skytte för att meddela honom
sina förhoppningar om en snart förestående blodig dust.
Men i detta ögonblick vinkade Drake från den plats, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
