Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intagit på en kanon, Skytte till sig och sade halfhögt med
lugn röst till denne:
– Vi äro förföljde. Det fartyg ni ser där är
Algernon Sidney, holländaren Vanloos brigg.
– Vanloo?
– Ja, jag har redan sagt er, i hvilket förhållande
den mannen trädt till mig.
– Men hvad har Vanloo med er att göra? Var
han icke er vän och under hela den sistförflutna vintern
en nästan daglig gäst i ert hus?
– Han har afkastat masken och visat mig en
dödsfiendes anlete ... men hans bevekelsegrunder känner jag
icke. Må han akta sig! Spelets utgång är beroende af
stridslyckan, och ve honom, om hon vänder sig till min
fördel!
– Men hvarför stannar ni icke, utbrast Adolf häftigt, – och
öppnar strid? Denne usling bör näpsas. Våra krafter äro väl
föga eller intet underlägsna hans. Låt oss invänta honom!
– Er önskan öfverensstämme allt för mycket med
min egen böjelse; men har ni glömt, för hvilket mål vi
föresatt oss att lefva och verka? Skola vi, om icke
nödvändigheten bjuder det, uppoffra de ringa krafter, öfver
hvilka vi bjuda, i en strid, där vi i händelse af seger
blott vunnit hämnd för en enskild oförrätt?
– Nej, sade Skvtte och tryckte Drakes hand, – ni
har rätt.
Drake lämnade sin plats och gick öfver däck,
utdelande ordres, samtalande med manskapet och allt emellanåt
mätande afståndet mellan Scylla och förföljaren.
– Parker, sade han, –- varsko rorgängaren och se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
