Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - I. Björnskytten Walther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänd mot närmaste vägghörn med kängorna rätt
i vädret.
»Huru nu då? Föll du, Kebbe?» sporde
björnskytten i förvånad ton under den allmänna
förvåningen. Åskådarne tittade varandra
frågande i ögonen; somliga blinkade illparigt, andra
visste knappast vad de skulle tro om detta
uppträde.
»Ni såg väl allihop, att han slog mig?»
började Kebbe åter, så snart han kom på fötterna.
Nu stod han och gned sig om huvudet, yr och
duven av det besynnerliga åskslag, som vänt
honom uppned.
»Bevara dig, karl, att säga vad du kan få
fara illa för!» varnade björnskytten med en skalk
i tonen. »Du föll du bara och ingenting vidare
är det med den delen.»
Ingen enda av de många vittnena kunde säga,
huru det gick till då Kebbe »föll». Man hade
sina klara misstankar, men det fick stanna vid
dem. De måste väl till slut antaga, att den lilla
tappen Kebbe hade fått sig en hurvel, så att han
slagit om ett halvt varv, med andra ord gjort
en voit i luften, innan han kommit så där
uppned mot väggen, med kängonia rätt i vädret.
Ja, detta var deras slutsats bara, ty sådana
örfilar hade nog omtalats då och då, ehuru
sydsvenskarne alltid ville draga dem i tvivelsmål.
Så starka skallar och så kraftiga örfilar har nog
den oerfarne svårt att tro på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
