Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - I. Björnskytten Walther - II. Närmare om »den norrländske indianen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sc, huru del var fatt, och blev gång på gång
argt hundbiten av det ilskna, rasande djuret
innan det kunde lossas ur saxen. Människan med
den arga munnen fick något i gengäld från det
arga djurets käftar,..
Ovanpå detta indianstreck sade avstraffaren
lugnt:
»Nu får det stanna vid detta. Att aga
skvallerkäringar lönar nog lite’, tid har jag inte för
processer om dylikt och så skulle stackarn komma på
häkte. Men nu vet jag visst, att hon håller tand
för tunga hädanefter, då hon får tänka sig om.»
Hemlighetsfulla efterkast av liknande slag
brukade drabba ovännerna som ett hemskt och
oundvikligt öde. Deras samveten voro då i stånd
att säga dem, varifrån ledsamheten kom. Det
lönade sig klent att ställa sig i ovänskap med
björnskytten Walther. Icke utan skäl ansågs han
något mer förveten än storhopen. De fåkunnige
höllo honom rent ut för trollkarl. Så att till sist
kände en var genom ledsam erfarenhet, vad han
bort veta först: att redbarhet mot grannen var
den bästa politiken inom byn.
II.
Närmare om den »norrländske indianen».
Se där till en början några tecknande drag
av »den norrländske indianen», en ovanligt stark
karaktärsmänniska och en av de främste märkes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
