Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - II. Närmare om »den norrländske indianen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 —
personerna i vår berättelse.. Dragen äro hämtade
från rätt olika skeden i mannens liv.
Men så kommer härtill, att björnskytten for
vida i härnad efter björnen och väl även mycket
annat mer...
Efter björnen, skogens konung, lappens
gamle »bergfar», vilken nu går och mullrar ensam för
sig själv i svarta grandungar av Lapplands
obygder, den siste av sin ätt, med få utsikter att finna
en maka till ättens fortplantande, ofarlig, numera
en saga blott.
Björnen var vid denna tid, omkring 1850 och
senare, ännu i sin gamla makt, talrik, djärv,
fram-tagsen, snabb i vändningarna, en förödande
landsplåga och en skräck för den stackars fänaden till
och med i grannskapet av hamnstäderna.
Sydsvensken, ofta överdriven som han är i sina
föreställningar om Norrland i både gott och ont,
kunde som nykomling vara rädd för ett möte med
odjuret på själva stadsgatan.
Den gamle ulven däremot, vår odlings värsta
plågoris bland vilddjuren, vàr nu efter
tusenårigt krig på väg till det fullbordade, åtminstone
inom södra Norrland. I allt fall kunde jakten på
dessa djur ännu löna en skicklig yrkesman, så att
jägaren hade råd att leja arbetshjälp i sitt ställe
för gårdsbrukets skötande vid sidan av det
övriga husfolket.
På härnadståg, var det sagt, efter björnen och
väl även mycket annat, som hemfolket ej alltid
så väl förstod, där det gick och vankade i sin
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
