Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - III. Hur 1850-talet såg ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerver än våra. Därtill var ju förtjänsten god
att finna, erkände den framåtsträvande menige
mannen tacksamt, ty nu äntligen slapp den
fattige arbetsföre ur den dryge bondebankirens eller
ockrarbondens våld. Men här grundlades
likafullt en stadigvarande oro för industrien. Detta
var icke blott den undermåligare hopens
naggande ängslan inför detta hokuspokus, att skogarne,
som väl även förr varit något värda, nu i en hast
blivit källan för millioner, — i köparens
händer! Även de mera tänkande, som begrepo, att
dessa köpare skapade marknad, stigande värden,
växande framtidsmöjligheter, kunde med fog
spörja, varthän det nu basade i väg för lösa
tyglar. Den oro, som här växte upp, skulle längre
fram, till stor och grämande skada för
rikshushållningen, stegras till rent oväderhäftig
fördom, att icke säga förföljelselusta mot vår
förnämsta rikedomskälla. Detta skedde i samma mån
som vårt folk, i förvirringen för det mångartade
och förvirrade upplysningsarbetet nergenom
tiotalen, förkvinnligades och bortfjaskades från
kynnet hos den stadigt sansade abborren till den f
jan-tande löjan, som far och luktar på alla krokar utan
att göra ärligt besked åt någon.
De infödingar, som betydde något, kallades
vanligen kaptener, även om de icke varit så värst
mycket till sjöss. En tur till Stockholm med en
vedskuta kunde vara nog. Titeln var för resten
en fräck stöld från flottans officerare; hittills
hade »skeppare» varit gudinog för kofferdister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
