Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - V. Serafime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
repade Maria med en min, som om detta varit ett
riktigt rart budskap.
»Serafina? Iiocken är det?»
»Serafime, från herrgården, vet jag!»
»Vad vill en töcken mig då?»
»Ja, farbror Paul skall skynda sig och komma
ner. Jag har borstat åt farbror, vatten och tvål stå
framme på tvättstället. Och så sade mor till, att
jag skulle lägga fram ett ombyte.»
»Tack, tack! Det hörs, att du fick en bra
uppfostran här i gården.»
»Farbror Paul» var snart klädd i sin
vad-malsrust med tillägg av sin lilla helgdagspynta
ur väskan. Det var ett par kolsvarta
manschetter med stora och klädsamma bronsknappar,
svart skjortbröst och vidhängande svart krage,
överknuten med en brokig sidenduk,
alltsammans en praktisk gåva av en amerikansk vän.
I denna utstyrsel, som klädde den solbrynte
och kraftige jägaren utmärkt väl, trädde han ned
och fann Serafime på gårdsbänken utom väggen
tillsammans med Janne, mor och Maria.
Efter ett ögonblicks granskning for den ystra
Serafime med frasande kjolar huxflux mot
främlingen och ropade i andlös iver:
»Är det sant, att farbror Paul är skicklig
spåman?»
»Det har jag aldrig gett mig ut för», svarade
jägaren road och leende inför denna okonstlade
tro hos den bländande vackra, unga människan, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
