Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - V. Serafime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ 43 —
brunett i de rikaste färger och med en sådan
oförfalskad livsglädje strålande i de bruna ögonen...
»Jo, nog är farbror Paul lite klokare än
storhopen», trodde mor i huset.
»Jamän si då bör farbror Paul kunna säga
själv, vad jag vill honom nu?» trodde Serafime,
som tycktes vara en blandning av alla möjliga
impulser och alltid ett rov för den, som rådde
i omgivningen för tillfället.
»Nå, vad har jag för ärende till farbror Paul
nu då?» upprepade hon fordrande.
»Det beror just på», mente jägaren mulen.
»Får jag se i högra handen lite’?»
Serafime räckte leende fram sin lilla
knubbiga hand, och jägarn såg grubblande ned i dess
linjer.
»Hm, ja, det ser ut som mamsell ville bli av
med någon... troligast en besvärlig friare?»
»Nej, hör man!» utbrast Serafime, som
fallen ur skyarna och slog ihop händerna.
»Farbror Paul hörde visst genom gluggen,
vad vi pratade om?» trodde Janne med
tvivel-sjukt leende.
»Nehej, farbror Paul låg och sov och
snarkade, när jag kom på vinden», betygade Maria
med sin övertygelses hela kraft.
»Ja, d’är som jag säger, att Paul Vet lite mer
än storhopen», bestyrkte mor i huset viktigt.
»Kan farbror Paul också säga, vad lian
heter?» undrade Serafime och räckte åter fram sin
lilla hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
