Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XII. Uppvaknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —
»Så obeskedligt, men nu säljer pappa inte
knappnålar längre, du, Janne!»
»Nej, det förstås, men blir han nog mycket
firad, så kan han realisera silverskålarna.» Janne
hade sagt detta helt allvarligt. Sera tycktes fatta
allt som en försonande artighet och fortgick så
sprittande glad:
»Jag skall också vara med på middan. Du
kommer väl också med?»
»Trivs inte i hönsgården!» frånsade han kort.
»Snälla dig, Janne, gå med ändå! D’är så
många, som riktigt skulle tycka om dig, bara di
finge känna dig.»
»Tvärtom, de skulle endast bli värre på mig.
Jag är ju bara en norrlänning och passar inte de
utländska herrskapen.»
»Men di andra herrarna på kontoret ska’ dit.»
»Ja, de behöva allt vad de få för att hämta
sig efter storstryket där. Linus och Figge — de
höra naturligtvis dit, som sleven till grytan.
Passa de för herrskapet, menedarna där, så passar
herrskapet för dem.»
»Men det blir en mycket fin diner!»
»Javisst, hundra riksdaler person eller så.
Ät, drick och var glad, se döden i grytan på dig
väntar! Sågarna ha stått ett par söndagar å rad,
nattvakten är indragen, mer än halva
arbetsstyrkan avskedad. Hela hopen av de små
skräpsågarna därborta stå öde, flera och flera slås igen.
Rätt vad det är ramlar någon av era knallar och
drar de övriga med sig. Här ligga stora kapital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
