Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - VII. Drabbning och fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 334 —
människa, vet jag. Nu sir jag riktigt, att du
är en syndaktig varelse, som bara har ont i
sinnet. Nu är väl ingen annan råd än att försvara
sig det yttersta vi förmå. Ilallå där vid kanon!
Ge honom en mindre djäkul nu först!»
»Vad vill det säga? Har han nånting att
komma med?» undrade Efraim oroad.
»Ja, nog skjuter han visst ut en blank pipa
genom ena storventilen», underrättade Strandlund,
kikande vid relingen.
I detsamma knallade från kuttern ett svagt
skott med blå, framringlande rök. Så kom ett
våldsamt brakande från briggens akter och ett
slammer av träflisor och brädlappar, som
regnade ned över halva skutan. Törnqvisten kände
något, som slog honom hårt om ryggen. Efraim
fick en smäll i sin tjocka nacke, så att han raglade
till, Serafimes kjolar voro erbarmligt sönderslitna
av en ribba, som slungats mellan hennes knän.
Hon sjönk ned på däcket, gallhojtande av
blygsel och skräck. Strandlund kände handen träffad
av något svidande vasst och såg, att den blödde.
»Vad i Jesu namn var det nu ?» utbrast
skepparn förskrämd.
»Båten på babords davitter gick i trasor»,
upplyste gamle båtsman Larsson lugnt. »Där ser
ni bara nån slarva kvar i taljorna.»
»Var det inte värre?» undrade Efraim i
skrämseln. Han hade trott hela aktern uppriven
på en gång.
Nu blev det allmänt larm ombord, men ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
