Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - VII. Drabbning och fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 335 —
nom allting skar det gälla gallhojtet av
Serafime, där hon låg på däcket.
»Tag rätt på flickan, farbror, hon har
kanske fått nån skada», manade Efraim förbryllad
till Törnqvist. Likblek, skälvande som ett
asplöv, framhackade denne:
»Gud sig förbarme, låt oss komma ifrån detta
här!»
»Huru gick det där till?» sorlade frågorna
kring båtsmannen.
»Bara en granat!» svarade han gång på gång
till den ene och den andre, orubbat lugn mitt i
larmet och skriket.
»Nå, varför skjuter ni inte? Skynda er och
skjut bara!» vrålade Efraim i sin yrsel med
blodet åt huvudet och pionröd i ansiktet.
»Träkulor mot granater? Man kommer långt
med det!» tyckte Larsson utan att brådska. Så
återkom Gäcken hojtande från sitt håll:
»Där ser du nu, huru den mindre djäkulen
var. Vill du ha den större, så säg bara ifrån?»
»Jag ger dig allt som flyger och far. Gno
din väg, finnkole!» hojtade Efraim med viftande
hand.
»Jaså, du hörs redan nöjd, men si nu har
jag ändrat sinnelag och besinnat mig så, att du
blir den, som stryker flagg och ger dig.»
»Håll käften, karl, och vet hut!»
Och så kom slutpasset från Gäcken:
»Ja, nog är det synd om saltet du har i
förn, men si nu får du nog en större djäkul ändå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
