Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - II. En invärtes ulv inom den gamle nomaden - III. De främmandes förehavanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 414 —
Omsider såg Sjul i nöjaktig klarhet vad han
i förstone behövde se. Bud skickades, att hjorden
kunde ströva oförhindrat framåt, själv gav sig
herdepatriarken skyndsamt i väg utför sluttningen
ner genom blandskogen. Första skymten av vistet
återsåg han mot kulen aftonskymning. Den gamle
stannade och såg sig om under stark andhämtning.
Djupt betryckande, ödslig och dyster var synen,
så att en invärtes ulv inom nomaden ville häva upp
ett vemodstjut, som han blott med möda återhöll.
Den vida snöringens blänk genom mörkret
fladdrade så gastlikt från den avlägsna åsen. Och
i norr bortom dungen framskummade
Jabmien-jokk, dunkelt varsnad i hela sin längd
ner-över den kulna dalbrädden, omsvept av
mi-stens dunkelsvävande virvelskepnader, som
nederst över det klunkande avgrundssvalget lagrade
sig till vila under vågrät yta, en snarlik sjö. Allt
kändes gamle nomaden så svårmodigt, att nya
rynkor till de många hundra började vecka till sig
i hans vittrade ansikte. Aldrig mer, det sade
dödsaningen så djupt, skulle han träda levande till
denna port av Dödsriket.
III.
De främmandes förehavanden.
Sjul smög sitt viste närmare.
Stabburen med höstmaten syntes orörd. Detta
var ett gott, bekräftande tecken, låt vara att ved-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
