Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - III. De främmandes förehavanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 415 —
traven blivit svårt skamfilad under det vägglösa
stolplidret.
Genom ena kåtans dörröppning syntes
främlingarnas matkittel i häng över rödaste eld, en
livande syn i den tryckande kvällen, men själva
sutto de i det fria med fötterna i avlång
fördjupning, en Staloh-grop, märket efter någon
fornjät-tes boplats. De sågo oavvänt och dystert tigande
mot det nu mistbäddade svalget, vars dån föreföll
växa med den tilltagande stillheten. Dessa två
voro björnskytten Walther och baptisten
Strandman, de män, som innehade testamentet efter den
oförgätlige Carl Gustaf Pistolekors, den dödsvigde
hjälten, som fick sin grav invid Bomarsunds
kvarlevor.
Jägarn bröt den kul na tystnaden för att ge
luft åt det minsta möjliga av det myckna, som i
denna stund tryckte hans manligt stålsatta sinne.
»Jaha, si nu ha vi fått pröva Svarte-Lothens
underjordiska rike. Jag skulle tro det gör rätt för
namnet: svartare än beck, kanske vidare än månget
härad. Han blir nog inte så lätt att ärva,
gammel-räven där. Ett drygt sjå att bara få tag i
skrev-trappgången där nergenom berget bredvid
vattenhålet ; sex timmars knog att komma ner med
stickblossen ... Och rätt vad det var stod man där som
Märta Hägg framför svarta strömmen där
nergenom allt beckmörker... Så en hel vecka för
att få ihop och flotta ner allt timmer, som behövs
till bron väl som annat, och all denna tjärved till
nya bloss igen. Väl var, att en tog med sig lam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
