Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målet. Af C. Gustafson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EU berättelse för mödrar. 65
stade sig ned på fina knän wid sidan af hans bädd,
och ropade till Herren om nåd för sig och sitt barn,
om hjelp och wälsignelse till att kunna uppföda honom
i Herrans fruktan och förmaning. "Lär mig, Herre,
att göra din wilja, ty Du är min Gud.«
Orh upplyst af Guds ande, misztog hon sig nuicke
om hwad som roar det wigtigaste i uppfostran. J
barndomen, i ungdomen, i mannaåldern, så länge hon
lefde och hade inflytande öfwer sin son, wisade hon
honom till Herren Christus, och lärde honom att hålla
sig till Gnds ord, så att det blef ljuset på hans wäg
och hans fötters lykta. Hon lärde honom wäl ock att
älska heder och fädernesland, hwilket hon i drömmen
lagt så mycken wigt wid; men hon wißte, att blott
den heder är sann, som har sin rot i Herrans fruk-
tan, och att det folk är det starkaste, som har de flesta
troende, gudfruktige och sannt upplysta söner och döttrar.
En from köpman sade en gång, att han ansåg
sina barn för sin största skatt, för sin största rikedom.
«Ty,« sade han, «allt hwad jag annars, genom Guds
wälsignelse eger, det måste jag slutligen qwarlemna i
werlden. Men mina barn hoppas jag få medtaga till —
himmelen.«
De första intryck och lär-or, såwäl de som äro
goda, som de som äro onda, stanna merendels qwar
hos barnen genom hela lifwet. Det går dermed som
med de märken, som man skär in uti ännu späda träd.
De förgå aldrig, utan wäxa ut med stammen, så att
ju större den blir, desto djupare blifwa också de.
Att knorra när ett barn dör, men skratta när det
syndar, det är dåraktiga föräldrars fed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
