Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sammanhanget mellan syndaförlåtelsen och kärleken. Af J. F. H—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 O m sammanhanget mellan
Lika wißt som det är, att kärleken icke finnes och
icke kan finnas till hos menniskan, förrän hon emot-
tagit förlåtelsen, lika wißt är det ock, att kärleken icke
kan uteblifwa såsom en frukt afförlåtelsen. Detta
betygar ock erfarenheten. J timligt hänseende är det
ju helt naturligt, att man älskar den, af hwilken man
åtnjutit någon wälgerning. An mer: har man blifwit
räddad ur någon swår nöd, hulpen, der allt hopp syn-
tes wara ute, så framkallar hjelpen kärlek och tack-
samhet mot hjelparere. Samma förhållande eger rum
i andligt hänseende, der både nöden och hjelpen äro
så ojemförligt stora. War din skuld så stor, att du
aldrig kunnat betala den, utan hade måst inträda i det
häktelse, hwarifrån ingen warder utkommande; men har
Jesus befriat dig från skulden, derigenom att Han blif-
wit ej allenast borgesmannen, utan också gäldenären,
tagit din skuld på sig och betalt den, huru skulle du
med det öfwerstrukna siuldebrefweti din troshand kunna
annat, än älska Honom? Dock —- denna kärlek är ej
allenast en tacksamhetsgärd, som du hembär din Fräl-
fare, emedan Han tröstat ditt hjerta med förlåtelsen.
Den är något wida högre. Genom erfarenheten af
Guds förlåtande nåd har du fått ett nytt hjerta,
blifwit omskapad och delaktiggjord af Guds natur;
kärleken, som för det köttsliga sinnet är så onaturlig,
emedan det är en fiendskap emot Gud, blir alltmer din
natur; du will älska och din salighet består till icke
ringa del uti att älska.
-Det är förlåtaren, Frälsaren sjelf, som
den mennistan älskar, hwilken mycket förlåtes. Den
som ej warit i djupare nöd och oro öfwer synden, än
att han önskar förlåtelsen blott för att slippa ifrån lyd-
naden och helgelsebudet, han älskar wäl förlåtelsen,
men han kan icke älska förlåtaren. Det gifwes en
andelig egennytta, en oäkta kärlek, som älskar för nyt-
tans skull, men som icke älskar förlåtaren, emedan den
icke känner honom. Den frågar wäl efter himmelen,
men icke efter Herren. Deremot knyter sig ett band
af kärlek emellan den, som i werkligheten emottagit, och
m.-
:—...—- Wiks » -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
