Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sammanhanget mellan syndaförlåtelsen och kärleken. Af J. F. H—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y-. -—
;—.-.»«».»«-..I ,
syndaförlåtelsen och kärleken. 105
den som gifwit förlåtelsen, emellan den benådade syn-
daren och Frälsaren. Själen frågar ej blott efter him-
len, utan ock efter Jesus; ty hwad wore himlen utan
Jesus? Hon frågar ej blott efter soudaförlåtelsen, utan
ock efter förlåtaren; ty hwad skulle förlåtelsen gagna
henne utan Jesus? Hou skulle dermed förderstoa sig
sjelf. Utan Jesus jag sörderfwas, utan Jesu
nådesken är mig allt till ångst och men. Den
älskande själen sjunger med Assaph (Ps. 73: 25, 26):
«Herre! när jag hafwer dig, så frågar jag efter
himmel och jord intet. Om mig än kropp och själ
försmäktade, så är Du dock, Gud! alltid mitt hjertas
tröst och min del«.
Den kärlek, som skänker förlåtelsen, är stark så-
som döden;·sådan blir äfwen, om ej till graden, dock
till arten, den kärlek som emottagit förlåtelsen. Det
som den gifwer, är as samma slag, som det den und-
fått. Den- bryter sig fram genom alla förhinder, för
att så bewisa sig i gerning och i sanning. Wi se det
på synderskan. Hon öfwerwinner högmodet och intager
en plats wid Jesu fötter, för att få tjena den älskade.
Hon öswerwinner den beräknande egennyttan, offrar det
dyrbaraste, sönderbrhter sitt nardusflaska och smörjer
Hans fötter, som trampat och skulle trampa så många
trötta steg sör henne. Hon öswerwinner mennisko-
fruktan och låter ej afskräcka sig af de omgifwandes af-
woga blickar, i hwilka hon kunde läsa: "gacktillbaka!«
Hon blyges ej östoer sina tårar; de wittna om att
hjertats klippa hade brustit och att hon wille lemna
sitt hjerta till Jesus såsom ett tackoffer; ty de offer,
som Gud behaga, äro en bedröfwad och förkrossad ande.
Hon gråter, men hwaröswer? jo, att Jesus älskat så?
Då må hon gerna gråta. Hon gråter wäl ock för
sin kärleks skull, icke derföre att den är så stor, utan
dersöre att den icke är större. O! den som kunde tro
såsom hon, älska såsom hon!
Den ur förlåtelsen uppwäxande kärleken är ej
ögonblickets hänförelse, ej ett bortdunstande känslorus,
utan den är fortfarande, liksom förlåtelsen. «Henne
«»-.»-.sp–.-sp-«»-«.«.;T4.-«I—.—.. . »;« - -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
