Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luther-monumentet i Worms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lutljerisimdnumentet i Worms. 168
25 Juni detta år, war en herrlig festdag, hwilken icke
blott Tysklands evangeliska kyrkor, utan hela den pro-
testantiska christenheten i Europa och Nordamerika följt
med det warmafte intresse. — As denna «reforma-
tionsfeft« och af fjelfwa monumentet har en i festen
deltagande-person lemnat följande lifliga skildring:
Den 24 Juni foro wi, genom Rhendalens herr-
liga fält, förbi Vogeserna in uti Pfalz, der frukt- och
walnötsträd stodo som resliga ekar, fälten prunkade af
frukters och blommors yppiga mängd, och winfält och
winberg buro sina gröna af drnsklasar nedtyngda rankor.
J flygande fart ilade bantåget fram genom denna rikt
wälsignade dal; alltmer ökades under wägen det fest-
ligt stämda sällskap, i hwilket wi på eftermiddagen
kommo till den gamla riksftaden Worms. Smyckad
med blomsterkranfar, sköna fanor och brokiga wimplar
låg der den gamla, lilla staden som ett leende barn,
ytvilket ej fullt fattat betydelsen af den fest, hivar-till
det blifwit wittne. ——— Fordom war Worms en stor,
mäktig, stolt ritsstad, som kände sin styrka; nu är det
en liten snygg siad, inom hwars murar, som det tycktes,
ett wänligt, oförargligt folk bor, i hwars hjertan och
sinnen wäl olika tankar råda om Luther och hans
werk. Det förekom mig, fom om denne ibronz gjutne,
wäldige mannen jättestort ofattlig swäfwade öfwer dessa
fmå beskedliga barn af det nittonde århundradet. Huru
många äro wäl de, som rätt förstå Luthers: "af nåd
rättfärdiga allena genom tron!!« Till en "hjelte
för samwetsfrihet« wlll man wäl göra honom, till en
«föndersprängare af andens fjettrar«, till en ««ljus-
bärare i mörkret«, till en «fiende emot hierarchten och
munk-bedrägerierna«, till en «härold för det menskliga
förnuftets sjelfständighet", och hwem wei allt, hwartill
man med rätt eller» orätt gör honom; men hwem ge-
nomkämpar med honom de inre strider, genom hwilka
hans själ framkom till den sanna friheten och tillika
lydnaden, till frid och fröjd iHerranom under den
djupaste syndaerkänsla, till denna wäldiga trosfrimo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
