Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luther-monumentet i Worms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FF ICT-.- -:-:TF.–...«:;—«–Ef-’«Hsi- s .-
.-.-s—.k-k.—.
—-.s-’ xxx s
dis-W-
. hk»-«» — . ,
. » »
N
164 Luthers-monumentet i Worms.
dighet, som bar wittnesbörd om den fastaste förening
med sin Gud?
Det war wiszt ingen ringa uppgift att tillfreds-
ställa anspråken hos de tusentals gästerna wid denna
festlighet, anspråken på en fest, som hade tagit få wäl-
diga dimensioner —- ty hela den evangeliska ehristen-
heten hade fått intresse för Luthers-monumentet Jag
kan endast säga, att jag på det angenämaste rördes
af den särdeles stora hjertlighet och beredwillighet,
hwarmed enhwar hade ställt sig och sitt till tjenst för
denna fak, som war en ärefak för Worms. Ofwerallt
såg man —- från gossarne som införde gästerna, till
de ledande männen i fest-kommitteen -—- glada ansig-
ten, hwilta genom sin wänlighet oupphörligt förnyade
den warma, hjertliga wälkomsthelsning, fom stod att
låsa redan på den första triumfbågen. Uti de hus,
der man beställt wåra boningar, likasom från de oräk-
neliga fönster, från hwilka man betraktade festtåget,
hetsade ofz alla med den mest osminkade glädje. Från
katholikernas sida, forn utgöra tredjedelen af Worms
folkmängd, inblandade sig icke något bittert drag uti
festglädjen, åtminstone ej från lekmännens. Till och
med judarne betedde sig på bästa sätt; de ansågo, och
det med råtta, att de hade Luthers och reformationens
anda att tacka för den bättre ställning, som de nu
innehaswa i werlden. —- En sanns dock, som ej fröj-
dades på denna dag, —- eller bedrog jag mig, då det
förekom mig, som om den urgamla, ännu katholska
domkyrkan alldeles icke kunde finna sig wid den lutherska
rörelsen, utan med mörk min och med ett utseende ännu
mera owättligt och dystert än wanligt nedblickade på
den strålande bronzbildew Det war för tre och ett
halft århundrade sedan, fom hon också fåg den djerfwa
munken som en hjelte intåga isstadenz men då fick
on åtminstone den tillfredsställelsen, att hans namn
blef satt i bann. Nu deremot —- nn kallade den ka-
tholske borgmästaren honom för «Worms heders-
borgare, Tysklands störste man«. Huru måste ej då
den wördnadsbjudande domkyrkans gamla murar synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
