Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Bilder frän kyrkans fordna dagar.
ansigte strålade af stilla- fröjd, då jag önskade henne
lycka och glädje. Jag försökte att glädjas med dem;
men, jag förstod ej hwarför, jag kände mig mindre än
någonsin hemmastadd hos dem. Hans Reichhardt korn
för att helsa på, och jag tog tidigt far-wäl.
Men mor Magdalenas ord: «det är en wälsig-
nad sak att hafwa ett hem", ljödo beständigt i mina ,
öron. Ett hem! detta ord fick den aftonen en ny be-
tydelse för mitt hjerta. Detta lilla ord innebär myc-
ket, och för första gången anfölls jag as den förskräck-
liga frestelsen att tycka, det klostret aldrig kunde blif-
wa ett hem, wäl en tillflykt för storm och owäder, en
hwiloplats för den trötte, en undflykt undan werlden,
ett ställe, der man kan få hwila, äta och bo, men icke
ett hem. Hwem har då stängt mig ute från ett hem?
Hwem har haft rättighet att säga, att detta heliga
dyrbara ord aldrig skall tillhöra mig? Under flera da-
gar plågades och oroades jag af dylika tankar. På «-
länge hade jag ej haft någon önskan, som sträckte sig s
utom klostermurarne och brödernas sällskap; nu trånade s
mitt hjerta ester frihet, och murarne instängde mig så- i
som i ett fängelse. Jag wågade icke yppa mina tan-
kar och känslor för någon af bröderna, jag wißte att
ingen skulle förstå mig. -
Detta tillstånd warade ända till· en afton, då det,«
enligt den gamla plägseden i wårt kloster, lästes högt
ur den heliga Skrift. Jag satte mig bland de öfriga,
beredd att ännu en gång wara en trött och sömnig
åhörare af den ofta hörda berättelsen. (Ack, jag för-
stod då tywärr så föga af deß wälsignade mening.s)
» Föreläsaren stod wid katedern. läste på sitt entoniga,
t -«;. hatfsjungande sätt; en munk gick som wanligt omkring
å med en lykta för att se till att ingen as oß somnade.
Den entoniga rösten, de afmätta stegen, allt påminte
om det enformiga återkommandet af klosterpligterna,
och plågade såsom tortyr-instrumenter mitt otåliga hjerta.
Och detta, tänkte jag, skall räcka för hela lifwet! Mitt
mod sjönk under bördan af oräkneliga morgondagar
alldeles lika med den närwarande. Och wid sidan af
LF—-:j:j::kszskfsp rit-LTH —«·"—"H «"’sp«" W— — ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
